Jag är på väg hem från föreläsningen. Längre fram på vägen skymtar jag en tant i rullstol. Hon har en lång och fin pälskappa i leopardmönstrad gulbrun. Pälskappan tar mycket plats så som pälskappor. Hon dekorerar hela rullstolen med den. Hon böjer sig över ena hjulet och fingrar på den. Jag går och går och snart är hon strax framför mig. Det går liksom inte fort för henne. Jag går vidare. Precis när jag passerar henne tänker jag om jag ska fråga om hon vill ha hjälp. Hmmm... varför sitter hon här? är det nån som kör henne? kan hon ta sig fram själv i rullstolen? men jag frågar inte.. jag går vidare. jag tittar tillbaka för att se om någon kommer och hämtar upp henne, kanske denne någon bara skulle gå och slänga sopor eller nåt...? Vägen är lång och rak medan jag går vidare vänder jag mig om och slår en kik. min telefonen ringer. det är min faster. hon undrar om jag vill ha skjuts och om hon ska komma och hämta mig. jag tackar, men avböjer. medan jag pratar med henne tittar jag bak igen och ser att tanten har rullat fram sig en eller två meter. Äsch. Jag vänder tillbaka med bestämda steg. vi ses senare, sa jag till min faster och la på. jag går fram till tanten: hej! skulle du vilja ha lite hjälp? ska jag köra dig? hon tittar upp och svarar: ja det skulle väl vara bra. men har du tid med det då? jag skrattar lite fånigt och säger: jadå! vart bor du? hon pekar mot en byggnad längre fram ochh säger att hon bor på det äldreboendet därframme och säger sedan: åh så det finns trevliga människor här? jag: eh ja... vadå träffar du inte trevliga människor? hon: usch nej, skåningarna är så otrevliga.

Haha va? Inte är vi skåningar väl otrevliga? Det tycker jag inte! Fast hon var norsk och berättade att hon hatar svenskar. Liiiiiiiite jobbigt och bo i ett land där det kryllar av svenskar då, konstaterade jag :P ......eh. However, jag körde henne tillbaka till äldreboendet och hon tackade och vi pratade lite till sen fortsatte jag min promenad hem. Det tog ca 20 minuter av mitt liv, 20 minuter som jag förmodligen bara hade legat i sängen och glott på tv.

Det är en lycka att kunna och vilja hjälpa andra. Vad det betydde för henne, om det ens betydde nåt, så var det ändå värt att prova. Jag gav lite lite av min tid till någon som jag ansåg kunde behöva mig. Rätt tid på rätt plats kanske? Jag hoppas att fler kan göra osjälviska handlingar för någon annan då och då. Den minsta handlingen från dig kan göra en annan person glad. Att uppskatta livet känns berikande.